Beskrivning

Detta examensarbete undersöker hur biologi kan integreras i arkitektur, med särskilt fokus på svampkompositmaterialet mycelium. Genom att använda mycelium i konstruktionen av ett enfamiljshus skapar vi en byggnad med ökad motståndskraft, metabolism och flexibilitet. På så sätt drar byggnaden nytta av biologiska processer som inte skulle vara möjliga med traditionella material.

Mycelium har väckt stor uppmärksamhet för sin energisnåla tillverkningsprocess och sina fördelaktiga egenskaper som isolering, brandsäkerhet och hög hållfasthet i förhållande till vikt. Materialet består av svamprötter som binder sig till ett lignocellulosabaserat substrat och kan tillverkas av avfall från jord- och skogsbruk. Företag har redan använt mycelium i förpackningar (Ecovative, u.å.-b) och akustikpaneler (Mogu, u.å.-b), vilket visar på materialets mångsidighet. Flera byggnader, främst paviljonger, har byggts med mycelium. För att kunna använda materialet i bärande arkitektoniska konstruktioner behövs dock mer forskning (Dessi-Olive, 2022b).

I detta arbete utvärderar vi olika strategier och användningsområden för mycelium i byggnader. De resultat vi får, inkluderar vi i ett designförslag för ett enfamiljshus. Huset använder biologin hos mycelium, växter och nedbrytande mikroorganismer för att skapa en byggnad som självläker, är motståndskraftig, kan metabolisera och generera värme. Genom att integrera biologi i designen kan vi uppnå självreglerande egenskaper som traditionella material inte kan erbjuda. Därmed öppnar vi nya möjligheter för hållbara byggnader.

För att uppnå dessa egenskaper använder vi bland annat semi-aktivt mycelium, biotermiska värmesystem och växter med olika funktioner. Dessa system kombinerar vi för att skapa ett ekosystem i ett växthus. Denna design inspireras av naturhus, en byggnadstyp som först beskrevs av den svenska arkitekten Bengt Warne (1993). Genom att sammanföra dessa olika element strävar vi efter att skapa en hållbar och självförsörjande byggnad, som både kan anpassa sig till miljön och effektivt använda sina resurser.

Resultatet blir en byggnad som både är billig att producera och underhålla, samtidigt som den lämnar marken friskare än innan exploateringen. Vi bygger huset med bärande myceliumpelare, som vi sammanfogar genom mycowelding, och takplattor av pappvåfflor, där vi enbart använder kompressionsgeometri. På detta sätt minskar vi materialåtgången och skapar en resurseffektiv och hållbar byggnad, samtidigt som vi bevarar naturen.

Vi varierar produktionsmetoderna för mycelium beroende på dess funktion i byggnaden. I växthuset fungerar mycelium både som bärande element och fasadmaterial. Denna metod är innovativ och har inte tidigare använts i storskaliga permanenta strukturer. Därmed erbjuder vårt arbetssätt en ny väg för framtida byggnader som är både hållbara och funktionella.

Sammanfattningsvis bidrar vårt arbete till den pågående diskussionen om myceliummaterialets potential och de möjligheter som biologi kan erbjuda inom arkitekturens framtid. Genom att använda biologiska processer på nya sätt skapar vi byggnader som inte bara är hållbara utan också självläkande och anpassningsbara till framtida behov. Därmed öppnar vi dörren för en mer hållbar och resurseffektiv byggnadsindustri.

Vill du veta mer om detta projekt finns rapporten under denna länk: https://projects.arch.chalmers.se/wp-content/uploads/2024/06/henrikssonaxel_27737_3503692_Henriksson_Axel_Architectural-experimentation_MT-2024-Booklet.pdf

Status

Avslutat